såhär var det ;
har mått dåligt i circus 2 veckor nu med huvudvärk och ont i magen..
men, torsdagen innan vi skulle åka mådde jag jättedåligt och det visade sig att jag hade jättehög feber osv. Så mamma ringde vårdcentralen och jag fick tid där dagen efter, alltså fredagen.
när vi kom dit tog dom febern och då hade jag 39,5 och då hade jag ändå tagit en ipren. ja som sagt, väldigt hög feber.
hon sa nästan direkt att det är bäst att åka vidare upp näl så vi fick en tid där och åkte dit.
väl där fick vi vänta och yra runt i nästan två timmar innan vi fick träffa en läkare.
hon tog blodprov och annat och stack mig med sprutor. fyfan för dom säger jag bara.. det visade sig då att jag hade en infektion, en liknande som jag har haft tidigare och då har jag fått pencilin som har hjälpt. så läkaren sa att då är det lika bra att fortsätta med det eftersom att jag blivit bra efter jag fått det. så vi fick vänta ytterligare en timme sen fick vi medicinen utskriven.
lördagen därpå åkte vi alltså iväg till london i hopp om att jag skulle bli bättre. vi alla fyra hade sett fram emot resan länge och det skulle verkligen bli en så bra resa. trodde vi ja.. men nej. så blev det självklart inte. första dagen tog jag mig igenom utan att gnälla eller klaga + med hjälp av massa ipren, alvedon&min pencilin. men pencilinen hjälpte inte övrhuvudtaget..
sen kom söndagen och efter halva dagen kunde jag inte ens bära upp mig själv. jag hade så fruktansvärt ont i magen, ryggen, huvudet, mellan benen och ja, alla möjliga tänkbara ställen. på kvällen när vi kom tillbaka till hotellet sa vi att vi skulle se om jag blev bättre under natten så vi gick och la oss. jag kan säga att den natten, sov jag ingenting. jag hade aldrig vart med om en så jobbig känsla och smärta i mitt långa (korta) liv.
måndag morgon - mamma ringde pappa, faster, mormor och ja. i princip hela släkten för att be om hjälp att boka första bästa flyg hem. för jag var tvungen att komma till ett sjukhus och få hjälp och jag vägrade bli inlagd på ett i London!, så vad hade vi för val?
min faster (som jobbar på solresor) fixade ett flyg till oss som skulle gå om två timmar, detta av ren tur. medan jag inte kunde göra annat än att ligga i sängen och ha min fina vän malin bredvid mig som hjälpte mig med maten fick mamma och kerstin springa runt och slänga ner allt i väskorna, det lilla vi fått inhandlat och alla grejer och även ringa taxi som skulle ta oss till flygplatsen. + avboka mamma mia biljetterna.. jag bara satt och kolla på och tårarna rann. men som sagt, vi hade inget annat val. så fort jag hade fått i mig lite mat och allt var nerpackat tog vi oss sakta men säkert ner till taxin som skulle ta oss till flygplatsen och sen vidare hemmåt. resan gick bra och när vi landat i sverige var det bara att åka direkt till akuten på näl. inget stopp hemma emellan..
när vi kom dit behövde vi inte vänta utan mamma hade ringt innan så att vi slapp det. jag fick komma in och de kollade på mig. det visade sig att pencilinen inte hjälpt överhuvudtaget utan allt hade bara blivit värre..
de la in mig på ett rum på en avdelning nånstans i byggnaden. och i det lilla rummet slutade det med att jag spenderade 3 dagar och två nätter. men när jag väl fick åka hem (idag) vet de iaf ungefär vad det är som orsakat allt och jag har nu fått med mig jag vet inte hur många tabletter, men nu jäklar. nu ska jag bli frisk en gång för alla.

vi har redan bestämt att vi ska göra om London-resan så att den blir den där riktigt bra resan som ingen av oss ska glömma.
malin larsson, utan dig hade jag inte stått upp på benen de dagarna. tack för att du finns syster, älskar dig. <3
&stort tack till min mamma. jag älskar dig, över allt annat. ingen är bättre än dig kan jag lova. min fina mamma.
och även, tack till alla er som verkligen frågat och brytt er om mig. ni är så fina allihopa! :')

oj. haha puss till dig som orkade läsa. :)